Stormvarning

Precis då jag nästan slängde Jossans vintekängor, ja då blev det snöstorm. Så typiskt. Nu skulle ju våren komma, eller? Fatta vad sur hon blev då hon inte fick ha sina nya Pipiskor som kan blinka till dagis. Detta är alltså skor som fick stå på en liten pall brevid hennes säng första natten, så att de var det första hon såg när hon vakna, så mycket tycker hon om den. Och det är klart - de är vita och rosa med Pippi Långstrump på, och lite hjärtan och sånt, och så blinkar de när man springer. Coolt!

Imorse:
Jag och maken har bestämt att vi äntligen ska bli Ansvarsfulla Vuxna och Bra Föräldrar. Som ett led i detta så ska tv:n begränsas till helgmornar. Vi har ju varit rätt så sjuka under vintern, så tv:n har fått en lätt stor plats i vårt dagliga liv. Nåväl - nu är det slut på det!

Det första Jossan sa när hon vakna i morse var: Jag vill titta. Jag sa:nej. Jossan blev sur. När vi kommit upp och gått ut i vardagrummet säger hon surt att hon vitt titta på Totte. Jag säger nej. Jossan börjar varva upp, ni som känner henne vet ju att hon har en smula kort stubin och lite svårt att ta motgångar (milt sagt). "JAG VILL TITTA PÅ TO... mamma titta! Snöar!!"
Och vips var det utbrottet avvärjt. Tack gode gud för snön.

Sen traskade vi till dagis i snöstorm, när vi gick över kullen vid högstadiet blåste det så jag inte kunde andas. Fy. Sen hem, försöka peta i Lilleman frukost och så ner i soffan med en varm kopp kaffe och lite ammning och så förstås - min älskling Montel på tv. Tv:restriktionen gäller inte vuxna. Nu sover Leo, och jag ska krypa under en filt i soffan och fortsätta läsa Sylvia Plaths Brev Hem.