Jag tror på samsovning, det gör jag. Verkligen. Det känns som det naturliga valet, och har funkat för oss. Men Unge Herrn är helt plötsligt jättelättväckt, så om han ska behaga sova i lugn och ro måste jag och maken ligga längst ut på var sin liten kant av sängen, och inte röra en fena, medan Unge Herr Lättstörd ligger utstäckt och bekvämt i mitten av sängen och snarkar. Så kan vi nog inte ha det misstänker jag. Vad göra? Köpa större säng? Inte rimligt (om än välbehövligt) just nu, så vi har faktiskt hämtat hem en spjälsäng (har inte haft nån innan). Det ska bli mycket spännande att se om gossebarnet sover där i. Synd bara att det blir prestigen som blir lidande...
Oh, tänk att få sova mer än 2 timmar i sträck *drömmer*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar