Tillbaka till livet

Fyra veckor senare är vi friska *pepparpeppar* Barnen går på dagis och jag har så smått börjat komma upp till ytan igen.

Idag var vi på öppnis. Det är vissa grejer med andra föräldrar där som förvånar mig. Alla verkar gå efter någon typ av mall, allt från hur de själva ser ut, till barnens kläder, barnmatsburkar och praktiska matningsskedar. Scary. Lite som en "ViFöräldrar-kult". Om ni förstår vad jag menar. Tillochmed samtalen verkar vara utformade efter en specifik mall, jag tjuvlyssnade minsann.

Det är lite läskigt att så många inte verkar tänka och ta ställning själva, utan gör som bvc, storföretagen och Vi Föräldrar säger. För att det skall vara så (?)
Visst är det lätt för mig att raljera, jag har ju ändå en viss erfarenhet och den trygghet som det medför. Men ändå. Visst är människor flockdjur, men det får ju finnas gränser. Jag brukar inte lägga mig i andras val (hahaha) men när jag får en komplimang av en mamma för att jag "är så modig och sätter på pojken en rosa tröja" , då måste jag reagera, för det där är ju läskigt. F.ö är jag inte modig, jag är "klimatsmart" (hat-ord) då det är Jossas gamla tröja som håller för minst ett barn till.

En annan mamma tycker att det är så skönt att se att jag fortfarande ammar Leo. Fortfarande?? För mig är han liten. Jossan var 2,5 när jag slutade amma henne, det är lagom tycker jag. Jag har svårt att förstå varför folk blir förvånade, när WHO rekomenderar (del)amning i två år gärna längre. Berättar BVC inte sånt?

Nu kom min snälla man hem, fortsättning följer...