Tvätta tygblöjor - evighetsgöra??

Osså har vi varit magsjuka, jag och mannen och eventuellt Leo. Tjohej. Behöver jag ens skriva något mer om det? Men det är nice att få bälga i sig cocacola utan dåligt samvete iallafall.

Just nu går tvättmaskinen för fullt, som oftast laddad med tygblöjor. Det är ett evighetsgöra, verkligen, det spelar ingen roll hur ofta man tvättar, det kommer hela tiden nya lortblöjor. Men oh så präktig och duktig jag känner mig, det gör det nästan värt allt. Mitt lilla barn har minsann inte sin lilla gosserumpa inslagen i otäcka pampers-miljöbov-kemikalier. Icke! Endast naturmaterial, eller recyklade pet-flaskor (microfleece)! Okej, det där lät konstigt, det tycker tillochmed jag, med det är ju faktiskt återvunna petflaskor, ingeting att hymla om.

Skämt åsido, så finner jag faktiskt en stor inre tillfredsställelse i all denna präktighet. Det är skönt att veta att vi inte bidrar till sopberget mer än nödvändigt, och jag kan inte låta bli att fundera över de långsiktiga bieffekterna av att slå in barnets självaste fortplantningsorgan i plast och vidriga kemikalier. Nu måste vag genast googla på 'superabsorbenter'. Eller kanske imorgon. Eller så ringer jag min kompis Frida. Hon går på chalmers och vet i princip allt, iaf om kemiteknik.
Jag lovar att återkomma om vad blöjorna egentligen innehåller.

En annan observarion jag gjort på senaste: Snart är det jul. Det medför en markant ökning av konsumtionen i samhället. Jag vill härmed slå folk på fingrarna, och uppmana alla att läsa Katarina Bjärvalls Vill Ha Mer - om barn, tid och konsumtion. Genast. (obs, gäller såklart inte min mamma och pappa, ni kommer att få önskelistan i mejl-boxen snart. Jag blir nog aldrig helt vuxen, haha.)