Rasrisk

Hm.
Pga av rasrisk är skola och dagis stängda, idag, imorgon och ev längre. Det känns lite småsugigt, för jag har ju trots allt en av tre på dagis + ett jobb att gå till. Men det är mitt problem tycker Mölndals stad, opch jag kan väl i viss mån förstå att de vill ta det säkta före det osäkra, speciellt som att dagis är en skranglig barack med platt tak, och skolan är en 60-talsbyggnad med platt tak och säkert mögel och annan skit. Så. Tack gode gud för att två kan gå till dagmamman och att jag har en snäll kompis, L, som kan passa Jossan.
Är detta ett omen? Borde jag sluta vara en karriärmamma (hahahahohoho) och istället gå tillbaka till hemmets lugna härd och stå vid barfota vid spisen och föda barn? (Eller som T säger - vara i köket där jag hör hemma, och gå mellan spisen och sängen. Han är så jävla charmig så man smäller av). Tål att tänka på.
Jossan tycker också att jag skall sluta jobba. Inte för att hon inte vill vara på dagis, o nej, men för att jag skall vara hemma och städa och så medan hon är på dagis och leker. (hennes egna ord)

I kväll tog jag och stortjejen en snabb vända in til stan och köpte en skamligt dyr, men bra, jacka åt henne. Tanken är väl att den skall kunna ärvas av ytterligare två systrar. Personligen tycker jag att den skulle vara superfin även på en lilebror, men frågan är om lillebroren tycker det då, eller om han också blir såpass präglad av sin omgivning redan i lågstadiet, att han inte kan ha en cerise jacka.
Jag fick inte nån cerise jacka vad jag kan minnas, för att min bror skulle kunna ärva, och han kunde ju ABSOLUT inte ha rosa, nej för guds skull, så nu har det blivit som en fix idé att låta tjejerna få välja fritt, och skjuta lillebrors eventuella klädproblem på framtiden. Just nu tar han på sig vad som helst utom jeans eller andra hårda byxor. Och det kan man ju förstå. Jag vill också gå i mysbrallor hela dagen.

Jag fattar inte varför folk ber mig att fortsätta blogga ;-) fattar ni inte att det blir inte roligare än såhär - det är inget jättespännande liv jag lever direkt. (fast jag är mer än nöjd förstås)

Nu skall jag ut i köket och laga mat till morgondagens arbete.
Adjö