För samvetets skull?

Man kan inte hålla på att köpa och köpa. Och man skall inte köpa för köpandets skull. Det är vad jag försöker lära barnen. Det är på inget sätt okej att konsumera så mycket som "vi" gör i väst, det finns ingen ursäkt för det. Jag känner att jag kanske inte behöver gå in på varför, det är väl ingen som missat det tänker jag? Eller?

Mat däremot måste man ju köpa med jämna mellanrum, men då gäller det att tänka till - vad behöver vi egentligen? Vad äter vi för att vi måste? Vad äter vi för att det är gott? Och - vad slinker med i kundvagnen av gammal vana?
Inspirerade av Ekobloggen ( http://ekovardag.blogspot.com/ ) så åkte vi till Coop och handlade, de har ett bra eko-sortiment. Och det blev bra, nästan allt vi behövde fanns ekologiskt. Det blev inte så jättedyrt heller, man får ju välja med förstånd. Vi äter mest fisk och vego, bara där tjänar man in en del av skillnaden.
Jag har ju alltid tänkt i dessa banorna, och T har varit på han med, varför inte, liksom. Men nu har han blivit väldigt intresserad själv, och funderar mycket, och har blivit den drivande i familjen i hälso- och miljöfrågor och det är så himla kul. "Folk" har nämligen rätt utbredda fördomar om sånt här, och förutsätter att det är lite synd om T som nekas bacon av sin fru. Typ. Och det är lite synd om honom när han dyker upp i lunchrummet med linssoppa och hembakat bröd - är frun kanske sur på honom?

Jag undrar bara var det kommer ifrån? Att det bara skulle vara tjejer som är intresserade av hälsa och miljö? Det är ju helt förryckt!