Regnet öser ner, och jag är så trött och matt. Jobbar mycket, dygnet runt. På dagaarna (och nätterna) här hemma, och om kvällarna på mitt "riktiga" jobb.
Regnet öser ner, så jag sorterar lite av Majas kläder. 68 och en del 74 åker ner i en kartong, och jag tänker att hon blivit så stor min lilla fina. Bebistiden känns mest som ett luddigt minne, som om det hänt någon annan, för med Maja är det bara precis just nu som räknas. (Fast om man luktar henne i nacken så luktar hon precis som för ett år sen. Bebisgott.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken fin kofta!
Nu ska jag kolla igenom din blogg :-)
/Linda
Tack!
Den stickade min mormor åt mig när jag var liten. =)
Skicka en kommentar