Idag var jag och tjejerna på utflykt, som jag skrev i tidigare inlägg. Det var toppen. Det är alltid kul att träffa Anna. Den är så skönt med henne, för hon fattar alltid vad jag menar, och jag känner att hon fattar vad jag menar. Och skönt att kunna vara som man är, med fel och brister, folkskygghet och irrationell ilska. Men så är det väl när man kännt varann i 17 (!!!!!) år. Helt fantastiskt.
Jag önskar att dom inte flyttar tillbaka till Chile på väldigt länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar