Så blev det då klart

Ja, så blev jag då färdig. Det är några veckor sedan. Och bortsett från ett betyg som aldrig rapporterats in av läraren så har allt flutit på fint.
Nu är jag alltså hemma. Med mina barn. Det är jättefint.
Men.

Jag trodde inte att omställningen skulle bli så stor. Jag har ju varit hemma "jämt" tidigare, och trodde att jag skulle ha koll på läget, men så var det inte riktigt - det blev mest kaos. Men nu börjar vi få en fungerande rutin, äntligen. Det enda som fattas är att jag vill komma upp och vara klädd och klar när barnen vaknar, och inte sega runt och fixa frukost i morgonrock. En pigg och söt och fräsch mamma vill jag vara!

Ibland undrar jag om folk (runt omkring mig och familjen alltså) tycker att vi är konstiga. Jag får den känslan ibland. För att valt som vi gjort, valt bort som vi gjort och planerat hela livet efter vår övertygelse. Dessuton tänker jag att folk ibland stör sig på det - av ren och skär avundsjuka. För att de önskar att de hade det likadant, men inte vågar.

Jag är lycklig iallafall. Det är guld att ha ett jobb så att barnen inte behöver vara på dagis/fritids. Det är guld att slippa stressa på morgonen utan kunna äta frukost i lugn och ro, och det är guld att vara hemma när tjejerna kommer från skolan.
Jag är så tacksam.