Oh my G!

Det är faktiskt himla jobbigt att ha ett hus. Iaf som det känns nu, innan allt ät riktigt klart med flytten, och allt inte är på sin plats riktigt. Jag blir så trött av att tänka på det, så jag vet inte var jag skall börja, och kan komma på såna obriljanta idéer - som att skura källartrappan istället för att sortera och organisera ett fungerande linneskåp (så att man slipper härja runt i tre olika tvätthögar och två skåp för att leta efter en handduk, innan man ger upp och tar den som ser minst smutsig ut. Till exempel)

En anan sak jag borde göra är att röja ur och sortera hyllorna i hallen och komplettera med tidskriftsamlare och korgar för allt "diverse", så att det "diverse" slipper ligga i drivor på köksbordet och arbetsbänken i köket. Istället är jag lite sugen på att baka blåbärskaka. Då blir barnen glada.

Dessutom är jag förkyld. Inte katastrofsjuk, men det retar och tröttar ut mig. Vila? Med två små hemma? Haha. Mammor vilar aldrig. Men - här skall ni höra:
Jag och T gillar ju att kolla på TVserier på datorn på kvällarna (ja, nu är vi äntligen också såna superpräktos som inte har TV, yay!!) och vår senaste besatthet är Big Love. Hört om den? Den handlar om en polygamistfamilj i Utah (vanlig medelklass, inte sektliknande lillahusetpåprärienliknande polygamister i Utah, ni vet vilka), och är så himla bra. Googla.

Iallafall, den har fått mig att inse att det här med polygami, alltså fler än en fru i familjen, inte är så himla dumt. Snarare asbra. Hade vi nu haft det så hade jag ju kunnat bädda ner mig med en god bok, medan de andra skötte städ och mat. Jag lobbar stenhårt för att vi skall gifta oss med Louise och Karin, de mest kompetenta fruntimmer jag vet när de kommer till hushållsskötsel och barnavård, men intresset från Ts sida är något svalare. För att inte säga iskallt. Han tror att det skulle vara jobbigt med tre fruar. Inte då, säger jag.