Svika mina ideal?

Näru.

Funderingar har luftats kring huruvida jag svikit mina ideal, omvärderat mina val och lagt mig till med ett annat synsätt gällande familjepolitiken i familjen Tikkanen.

Jag kan lugna er alla med att säga att så är inte fallet. Att jag pluggar och jobbar nu har ingenting med några framtida karriärdrömmar att göra. Nej, det är bara för en kort period som jag lämnat över till maken att styra den här skutan. Vips hips är det mars igen, och då går han tillbaka till jobbet, och jag är tillbaka hemma mellan spisen och sängen! Yay! Majan skall med andra ord INTE börja på dagis snart, om nån nu trodde det.

Jag älskar mitt jobb av många anledningar, en är de fantastiska arbetstiderna, som gör att jag kan kombinera moderskapet med ett yrkesliv utan att det inkräktar på familjen. För det är ju nånstans där som mitt största ansvar ligger kan jag känna. Har man välsignats med fyra barn, så skall man ta tillvara det, och inte bara lämna bort dem och låta andra uppfostra dem, det går bara inte. Inte i det här huset iaf.

(Disclaimer: Fyra var det sist jag räknade. Kan mycket väl vara fler nu när du kära läsare läser detta. Man vet aldrig så noga)