Bilder från SjalBarn.se *surprise*
måndag 24 november 2008
Varför...
...sitter jag här? Jag borde passa på att duscha medan Leo sover.
Jag och tjejerna har lekt med play-do idag, och jag har dragit igång både diskmaskin och tvättmasin. I eftermiddag skall vi till biblioteket. Det här stället sjuder av aktivitet minsann.
Nu skall jag dricka kaffe.
Jag och tjejerna har lekt med play-do idag, och jag har dragit igång både diskmaskin och tvättmasin. I eftermiddag skall vi till biblioteket. Det här stället sjuder av aktivitet minsann.
Nu skall jag dricka kaffe.
söndag 23 november 2008
Tvätta tygblöjor - evighetsgöra??
Osså har vi varit magsjuka, jag och mannen och eventuellt Leo. Tjohej. Behöver jag ens skriva något mer om det? Men det är nice att få bälga i sig cocacola utan dåligt samvete iallafall.
Just nu går tvättmaskinen för fullt, som oftast laddad med tygblöjor. Det är ett evighetsgöra, verkligen, det spelar ingen roll hur ofta man tvättar, det kommer hela tiden nya lortblöjor. Men oh så präktig och duktig jag känner mig, det gör det nästan värt allt. Mitt lilla barn har minsann inte sin lilla gosserumpa inslagen i otäcka pampers-miljöbov-kemikalier. Icke! Endast naturmaterial, eller recyklade pet-flaskor (microfleece)! Okej, det där lät konstigt, det tycker tillochmed jag, med det är ju faktiskt återvunna petflaskor, ingeting att hymla om.
Skämt åsido, så finner jag faktiskt en stor inre tillfredsställelse i all denna präktighet. Det är skönt att veta att vi inte bidrar till sopberget mer än nödvändigt, och jag kan inte låta bli att fundera över de långsiktiga bieffekterna av att slå in barnets självaste fortplantningsorgan i plast och vidriga kemikalier. Nu måste vag genast googla på 'superabsorbenter'. Eller kanske imorgon. Eller så ringer jag min kompis Frida. Hon går på chalmers och vet i princip allt, iaf om kemiteknik.
Jag lovar att återkomma om vad blöjorna egentligen innehåller.
En annan observarion jag gjort på senaste: Snart är det jul. Det medför en markant ökning av konsumtionen i samhället. Jag vill härmed slå folk på fingrarna, och uppmana alla att läsa Katarina Bjärvalls Vill Ha Mer - om barn, tid och konsumtion. Genast. (obs, gäller såklart inte min mamma och pappa, ni kommer att få önskelistan i mejl-boxen snart. Jag blir nog aldrig helt vuxen, haha.)
Just nu går tvättmaskinen för fullt, som oftast laddad med tygblöjor. Det är ett evighetsgöra, verkligen, det spelar ingen roll hur ofta man tvättar, det kommer hela tiden nya lortblöjor. Men oh så präktig och duktig jag känner mig, det gör det nästan värt allt. Mitt lilla barn har minsann inte sin lilla gosserumpa inslagen i otäcka pampers-miljöbov-kemikalier. Icke! Endast naturmaterial, eller recyklade pet-flaskor (microfleece)! Okej, det där lät konstigt, det tycker tillochmed jag, med det är ju faktiskt återvunna petflaskor, ingeting att hymla om.
Skämt åsido, så finner jag faktiskt en stor inre tillfredsställelse i all denna präktighet. Det är skönt att veta att vi inte bidrar till sopberget mer än nödvändigt, och jag kan inte låta bli att fundera över de långsiktiga bieffekterna av att slå in barnets självaste fortplantningsorgan i plast och vidriga kemikalier. Nu måste vag genast googla på 'superabsorbenter'. Eller kanske imorgon. Eller så ringer jag min kompis Frida. Hon går på chalmers och vet i princip allt, iaf om kemiteknik.
Jag lovar att återkomma om vad blöjorna egentligen innehåller.
En annan observarion jag gjort på senaste: Snart är det jul. Det medför en markant ökning av konsumtionen i samhället. Jag vill härmed slå folk på fingrarna, och uppmana alla att läsa Katarina Bjärvalls Vill Ha Mer - om barn, tid och konsumtion. Genast. (obs, gäller såklart inte min mamma och pappa, ni kommer att få önskelistan i mejl-boxen snart. Jag blir nog aldrig helt vuxen, haha.)
söndag 16 november 2008
Jag har sooovit!
Jag har sovit inatt! För första gången på 1,5 år!
Min vän A har opererat ögonen. Igår ringde jag henne, och då var hon både blind och ynklig. Och hungrig och kaffesugen ;-) Så jag stack dit och pysslade om och gjorde middag och kaffe. Jag tog med mig hembakad kladdkaka också. Sen blev det sent, och T ringde och sa att jag skulle stanna över natten, så skulle han ta hand om barnen. Så då gjorde jag det, och det var underbart!
(för er som inte vet så vaknar Leo fortfarande 5 ggr per natt, så jag är lite trött)
T däremot var ett vrak...
Min vän A har opererat ögonen. Igår ringde jag henne, och då var hon både blind och ynklig. Och hungrig och kaffesugen ;-) Så jag stack dit och pysslade om och gjorde middag och kaffe. Jag tog med mig hembakad kladdkaka också. Sen blev det sent, och T ringde och sa att jag skulle stanna över natten, så skulle han ta hand om barnen. Så då gjorde jag det, och det var underbart!
(för er som inte vet så vaknar Leo fortfarande 5 ggr per natt, så jag är lite trött)
T däremot var ett vrak...
tisdag 11 november 2008
fredag 7 november 2008
Tillbaka till livet
Fyra veckor senare är vi friska *pepparpeppar* Barnen går på dagis och jag har så smått börjat komma upp till ytan igen.
Idag var vi på öppnis. Det är vissa grejer med andra föräldrar där som förvånar mig. Alla verkar gå efter någon typ av mall, allt från hur de själva ser ut, till barnens kläder, barnmatsburkar och praktiska matningsskedar. Scary. Lite som en "ViFöräldrar-kult". Om ni förstår vad jag menar. Tillochmed samtalen verkar vara utformade efter en specifik mall, jag tjuvlyssnade minsann.
Det är lite läskigt att så många inte verkar tänka och ta ställning själva, utan gör som bvc, storföretagen och Vi Föräldrar säger. För att det skall vara så (?)
Visst är det lätt för mig att raljera, jag har ju ändå en viss erfarenhet och den trygghet som det medför. Men ändå. Visst är människor flockdjur, men det får ju finnas gränser. Jag brukar inte lägga mig i andras val (hahaha) men när jag får en komplimang av en mamma för att jag "är så modig och sätter på pojken en rosa tröja" , då måste jag reagera, för det där är ju läskigt. F.ö är jag inte modig, jag är "klimatsmart" (hat-ord) då det är Jossas gamla tröja som håller för minst ett barn till.
En annan mamma tycker att det är så skönt att se att jag fortfarande ammar Leo. Fortfarande?? För mig är han liten. Jossan var 2,5 när jag slutade amma henne, det är lagom tycker jag. Jag har svårt att förstå varför folk blir förvånade, när WHO rekomenderar (del)amning i två år gärna längre. Berättar BVC inte sånt?
Nu kom min snälla man hem, fortsättning följer...
Idag var vi på öppnis. Det är vissa grejer med andra föräldrar där som förvånar mig. Alla verkar gå efter någon typ av mall, allt från hur de själva ser ut, till barnens kläder, barnmatsburkar och praktiska matningsskedar. Scary. Lite som en "ViFöräldrar-kult". Om ni förstår vad jag menar. Tillochmed samtalen verkar vara utformade efter en specifik mall, jag tjuvlyssnade minsann.
Det är lite läskigt att så många inte verkar tänka och ta ställning själva, utan gör som bvc, storföretagen och Vi Föräldrar säger. För att det skall vara så (?)
Visst är det lätt för mig att raljera, jag har ju ändå en viss erfarenhet och den trygghet som det medför. Men ändå. Visst är människor flockdjur, men det får ju finnas gränser. Jag brukar inte lägga mig i andras val (hahaha) men när jag får en komplimang av en mamma för att jag "är så modig och sätter på pojken en rosa tröja" , då måste jag reagera, för det där är ju läskigt. F.ö är jag inte modig, jag är "klimatsmart" (hat-ord) då det är Jossas gamla tröja som håller för minst ett barn till.
En annan mamma tycker att det är så skönt att se att jag fortfarande ammar Leo. Fortfarande?? För mig är han liten. Jossan var 2,5 när jag slutade amma henne, det är lagom tycker jag. Jag har svårt att förstå varför folk blir förvånade, när WHO rekomenderar (del)amning i två år gärna längre. Berättar BVC inte sånt?
Nu kom min snälla man hem, fortsättning följer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
