Inga kommentarer

Ingen kommenterar nånsin min blogg - finns det någon som läser alls??
Här har man lagt upp en bild på världens stiligaste och sötaste gosse - och ingenting händer?!? Inte ens nån liten kommentar. Och jag som trodde att det skulle ha dråsat in tonvis med beundrarbrev vid det här laget. Att någon skulle ringa GP , så att de skulle komma och göra en artikelserie om detta ofattbart söta och särdeles begåvade barn, som inte bara kan vända sig från mage till rygg och rygg till mage, utan även fått sin första tand?!? Hur kan folk inte flockas utanför vårat hus för att försöka få se en skymt av underverket??

Jag fattar ingenting.

Mitt problem

Här har jag suttit hela kvällen och gnällt över att gossen inte sover ordentligt, utan vaknar och piper var 5 - 10 minut, när jag är dödstrött och snorig. Och när han väl kommer till ro - vad gör jag då? Gör jag en kopp the och kryper upp i soffan men nya julklappsboken som jag längtat så efter att få läsa klart (Linda Skugges bloggar på pocket)? Nix. Borstar jag tänderna och tar på pjamas och går och lägger mig som en ansvarsfull vuxen för att orka med att vara en toppenmamma imorgon också trots att jag är asförkyld. Nix. Jag sitter och segar framför datorn och skiver skitbloggar och hoppas på att min bästis Anna i Chile ska svara på mitt senaste mejl.

Imorgon kommer min man hem. Jag har då varit ensamstående med tre barn i tre och en halv dagar. Fy fan vad snäll jag ska vara. Jag ska aldrig gnälla, laga hans favoriträtt varje dag, utföra sexuella tjänster flera gånger i veckan - vad som helst, bara han aldrig nånsin lämnar mig. För detta gör jag faan inte om i första taget.

Lejonkungen

Farsan

Idag kommer farsan hit och ska hjälpa mig att borra lite grejer. Min man har nämligen tummen mitt i handen (nej det har han inte, han har den typ i örat eller nåt för han är så sabla ohändig) och får ångestattacker av att bygga ihop en billyhylla från IKEA.
Däremot kan han utan problem bygga en gitarr från grunden, så han lider nog snarast av selektiv ohändighet.

Min farsa är en klass för sig. När han är på humör är han en jättesnäll pappa och morfar, annars vill man mest sätta honom på ett tåg till Ulan Bator med enkelbiljett. Det ska bli spännande och se vilket humör han är på idag - snällhumör eller Ulan Bator humör.
Det mest akuta idag är att höja fläkten, fixa en grej vid spisen och borra fast sänglamporna ordentligt. De hänger nämligen på trekvart efter att Tuomo Timell har varit framme *fnys*.
Jag lovar att återkomma med bilder.

men först måste jag gå till Amhult och köpa tapetklister. I regnet. Med tre barn. Varför har jag inte tagit körkort?

Blöjbyxorna

Stoppa pressarna

Idag har Göteborgsposten en stoor artikel, flera sidor lång, om att det är fler män än kvinnor i maktpositioner här i GBG. Det var det värsta, gp är då alltid först med senaste nytt! *suck*

Jag är en kass bloggare

Okej, jag erkänner - jag har inte haft hjärnskakning såhär länge, så jag kan inte skylla på det. Vi har väl iofs haft vår beskärda del av halsfluss, influensa och magsjuka, så orken och kreativiteten har väl inte gått på högvarv direkt.

Jag fyllde år nyligen, typ 23 eller så, och då fick jag en bok av min syrra. Linda Skugges samlade bloggar fick jag, så nu skäms jag lite extra mycket över mitt eget kassa bloggande. Linda bloggade flera gånger om dagen. Linda bloggade som nyförlöst. Linda bloggade trots feber och tre sjuka barn. Linda bloggade tillochmed i skärgården på semester, med aslångsam lina. Linda är min bloggidol. Hon är mitt ideal.Jag ska också börja blogga lika bra som Linda.

Men inte just nu, för nu ska vi till Morfar på jullunch.

Blogga med hjärnskakning?

Jag har fått hjärnskakning. Det är inte kul alls. Det finns så mycket man inte kan göra då, tex läsa tidningen, se på tv eller sitta framför datorn. Då kan man inte blogga. Och man kan inte göra kaffe utan att koncentrera sig till max - vilket är så svårt så svårt.


Men det är fullt normalt sa snälla doktorn på akuten. Man kan ha symptom i flera veckor efter själva smällen, så jag antar att det blir lite glest mellan bloggarna ett tag. Just den här bloggen har jag skrivit på i flera dagar...

Förövrigt så kan jag berätta att det inte är det minsta lilla lyxigt att vara lite skadad eller sjuk nuförtiden. Har man tre barn under 4 så får man inte ligga under en liten filt på soffan och äta godis och titta på film medan någon vänlig själ med jämna mellanrum kommer och tittar till en och stryker en kärleksfullt över pannan. Icke! Man får allt masa sig upp och koka havregryngröt åt ett gäng hungriga pissmyror samtidigt som man ammar lillen, torkar av köksbordet och ringer försäkringskassan om nån blankett som kommit bort. Så är det nuförtiden. När man är vuxen.

Träna!

Jag har börjat träna! Tjoho! Det är jättekul!!
Jag har tränat en gång. Ikväll är det dags för gång nr 2. Hoppas att det är lika kul idag med.

Vi ska på bröllop i november. Då vill jag vara smal och snygg. Vi bor typ granne med gymet, så jag har nog en god chans att lyckas. Ja, lite iallafall, några kilon hinner jag nog tappa. Med lite god vilja.

Nu ska jag vika tvätt. Jag hatar allt som har med tvätt att göra. Tuomo tror dock att det är en min hobby. Eftersom att jag ägnar mig åt det varje dag. Bli inte förvånade om jag blir änka snart...

Gomorron gomorron...

Eller inte. Jossan har hållit mig vaken under natten med illvrål om att hon inte kan sova, var är hennes gossedjur, alla gossedjuren får inte plats i famnen, jag vill gosa med lillebror osv. Jag blir tokig. Hon är iofs förkyld, med det är svårt att ta hänsyn till det när hon med sitt ylande väcker de andra två, och när hennes förb... gossedjur ska ha mer plats i sängen än jag *suck*

Men nu är hon glad, och då är jag ocså glad. Det är nog inte så lätt att bli storasyster när man varit lillasyster hela sitt liv.

Igår hittade jag en fästing på mig... Uääck! Svinäckligt är vad det är! Där fick jag för att jag gick ut i skogen och var pedagogisk. Alla djur mindre än en tax är äckliga och bör hålla sig på mist fem meters avstånd.

Kommer inte igång..

Nu är klockan snart 10, och jag kommer inte riktigt igång för dagen...
Sitter i pyjamas och dricker kaffe, tjejerna duschar och Leo sover. Hans mage är orolig, så det var ett evighetsprojekt att få honom att somna. Tjejerna åt frukost framför tv:n *jag skäms*, och jag funderar på vad vi ska hitta på idag. Tips?

Igår var vi på skogspromenad och tittade på djurspår, djurbajs, sniglar och svampar. Satan vad pedagogisk jag är. Sen gick vi till morfar och åt goda mackor och muffins. Ingen svamp tyvärr, hittade inga jag kände igen, så jag vågade inte plocka några. Tänker inte riskera förgiftning när man kan köpa färdigplockad godkänd svamp i affären. Fast det är ju inte lika gott iofs..
Synd att man inte kan äta flugsvamp. Den ser ju så god ut.

EFIT 22/9

07:00 Har varit vaken en timma redan... Leo har ätit, och jag kopplar av med kaffe och GP. Tjejerna har sovit hos sin mormor, så det är en lugn och skön morgon.

08:00 Vika tvätt eller DrPhil... Vika tvätt eller Dr Phil...?? Hmmm.. det får bli både och. Leo har somnat.

09:00 Surfar SB en stund - kameran krånglar så det blir ingen bild. Men ni ver ju hur SB ser ut... :-)

10:00 Maken som fick sovmorgon idag har masat sig upp. Jag är snäll fru och har kaffet färdigt.

11:00 Vi sticker iväg för att äta lunch och kika lite i affärer. Älsklingsbilen får vara med på ett hörn.

12:00 Äter lunch, glömmer att fota. Men ni vet hur en tallrik sushi ser ut, eller hur?

13:00 Hämtar flickorna hos mormor. Oj vad jag har saknat dem!

14:00 Leo har ammar och vi är påväg hem från mormor. Här i mormors hall.

15:00 Jossan äter mellis, Johanna vill absolut inte ha.

16:00 Utelek i väntan på middagen. Snälla grannen gungar Johanna.

17:00 Middag. Men var är kortet? Kameran krånglar.

18:00 Trött Jossa har bollibompamys med nallarna.

19:00 Mamma och Johanna i badrummet. Nu ska tänderna borstas, på både Johanna och dockan.

20:00 Barnen har somnat, och vi ska se på film.

21:00 Film... Inte så intressant att fota tv-rutan kanske

22:00 Godnatt mamma och Leo!

Bröllopsdag 20/9

På morgonen hittade jag den här fina lappen på köksbordet. Han är för rar min man...


Sen åkte jag och flickorna till stan , och när vi kom hem hängde den här fina buketten på dörren:


Jag tror nog att jag behåller honom ett år till.. ;-)

Vi fick visst fullt upp!

Det som skulle bli en lugn skön onsdag förvandlades till en "supersocial-dag"! Först Öppnis i några timmar, och sen vidare till kompisen Jenny och hennes lilla "Ide", en av flickornas favoritkompisar. Och ikväll ska jag rensa ur förrådet. Eller nåja, börja iaf.
Nu är det mellisdags!

Fundersam herre

Ny blogg.

Om alla andra har, så får väl jag också ha dårå...