Alla dagar

Alla dagar med den här tjejen är bra dagar, och jag är så tacksam.      

Att-göra-lista

Just det. Jag skulle ju ta in Majas sulky...

Den nye profeten!

Halleluja! En ny profet är född! Av mig av alla små människor på jorden!

Leo kom in häromdagen med en alldeles platt sten, och berättade för oss att det var en magisk sten. Genom den kunde man se hela världen, nämligen. Jag och T hajade till, och frågade genast om man möjligen kunde se några skrifter genom den? (inga ledande frågor här inte!)
Leo tittade igen och konstaterade att man kan se text genom den, men han kunde ju tyvärr inte läsa, då han inte kan alla bokstäver. Dessutom kunde han se allas dagböcker på moviestarplanet.

Det här är riktigt stort. Efter som jag har så bildade bloggläsare, så känner ni ju med all säkerhet till historierna om Joseph Smith. Och ni som sett Big love har sett scenen där Alby ser uppenbarelser och guds budskap genom just en sten, ner i en hatt, så ni fattar hur exalterade vi är här på hemmaplan!

Frågan är hur vi går vidare med den här lille gossen. Skall vi kontakta någon kyrka? Eller skall vi vänta till de kontaktar oss? Och säg nu inte att vi skall vända oss till "storkyrkan" i Vatikanen, jag har inget till över för de där stollarna...

Eller är det ett tecken? Skall vi starta vår egen kyrka? Med en sexårig despot i täten kan det ju inte bli annat än... spännande...

När Maja blivit stor...

Såhär vet man att Maja blivit stor: Man frågar sin söta lilla docka om man kan få en puss, och får ett rungande "Alldlig!!" till svar, följt av fnitter och taptaptaptap av små bara fötter som ilar upp för trappan...

(Här var Maja inte stor, enligt egen utsago, här var hon LITEN. Det var i vintras. Hon var bara två år då.  )

Bröd

Nu blir det brödbak. Fick mycket havre- och blåbärsgröt över från kvällsmaten, och tog tillfället i akt att sätta en deg för att ta tillvara resterna. Vi får se om det blir gott! Fortsättning följer.

Ärtsoppa för alla!

 

 

Idag har vi varit lediga allihop och bara jobbat hemma - en perfekt dag för långkok och pajbakning!

 

Dagens middag blev vego-ärtsoppa, en perfekt rätt när kassan är skral (vilket den är efter gårdagens ståhej, mitt visakort grät och bad om nåd när kalaset började närma sig sitt slut)

 

I alla fall.

Man köper ett paket gula ärtor, jag använde Änglamarks (Coops eko-märke) i 1-kilosförpackning. Sen gör man som det står på paketet - med ett undantag. De skall koka i typ tre timmar istället för 1,5 som det står på paketet.

 

För att piffa till det tog jag sen en hel purjolök och strimlade den, även det gröna, och lät det koka med den sista timmen eller så.

 

Serveras med senap, och knäckemackor med ost och gurka. Så vansinnigt gott.

 

Till efterrätt blev det rabarberpaj, såklart. Man får passa på, rabarbersäsongen är så kort.

 

Alla blev mätta och glada. Och det som är på bilden är det som blev över efter att sex personer hade ätit sig proppmätta :) - ett antal lunchlådor kvar med andra ord. Det är lyx att ha hemlagade färdiga lunchlådor i frysen, bara att ta med. Då känner man sig lite rik.

Den här pojken

...fyller sex år idag. Då är man stor. Fast ändå ganska liten. Hurra hurra för våran Leo.

Somliga har det bra

Cykeltur

 

 

 

 

En av de mest fantastiska saker med att på här på landet är cykelturerna! Jag och Josefine brukar ge oss iväg några gånger i veckan och cykla runt i byn med omnejd, och det är alltid lika härligt att flyga fram i solskenet på fina skogsvägar och höra fåglarna kvittra. Motion av det bästa slaget.

 

Jag tycker annars att det är svårt att motivera barnen till fysisk aktivitet i vardagen. Jossan gillar cyklingen och vill börja rida. Johanna gillar yoga och judo, och vill också börja rida. Men annars, det där vardagliga. Yoga och cykla kan man ju göra lite när man vill, men sen då?

 

Studsmattan räknas ju iochförsig, ful som stryk, men gör under för rastlösa små ben.

 

Hur löser ni andra vardagsmotionen för vuxna och barn i familjen?

Vuxenbjudning

Klockan är 22:50, Tuomo håller på att lägga barnen, och jag förpassade mig hit till köket, där jag håller på att "diska" efter kvällens eskapader.

Ikväll har jag haft vuxenbjudning här hemma. De inbjudna var Birka och Johan (som är gifta med varann), och mina kollegor Tilda och Peter (Som alltså är ihop. Tilda är också syster till Birkas man Johan. ) Mycket trevligt. Jag bjöd på Dhal på gröna linser, Aloo Goobi och ris, och det vara bara AlooGoobin som kollapsade, och förvandlade sig till AlooMoos, halvkallt dessutom. Annars var det gott. Till efterrätt serverade jag inte den katastrofala rabarberkakan jag klantade till igår när jag skulle vara ordentlig och förbereda, utan istället blev det jordgubbar och soyagrädde. Det var supergott men ändå enkelt. Jordgubbssäsongen är så kort, så det är lika bra att passa på, tänker vi.

Det var så himla kul att ha vuxenbjudning, så det måste vi göra om. Problemet är att jag hispar upp mig nåt så in i h-e när vi ska ha gäster, fastän jag tycker att det är kul, och som roligast när det är enkelt och avslappnat. Ändå kommer mitt alter-ego Kalasgeneralen fram som gubben i lådan, och sprider skräck och terror över hela byn. Allt skall vara perfekt. Helt plötsligt ser jag smuts och stök överallt, och det måste elimineras - helst av Tuomo och barnen. Tyvärr brukar de vädra Kalasgeneralen i luften innan han anländer, och se till att vara som uppslukade av jordens yta när det är dags att arbeta. Lata jävlar.

Men som sagt, bjudningen var bra. Så bra att jag glömde fotografera. Och det är på sätt och vis tur, för andra skulle nog bli hemskt avundsjuka och känna sig utanför om de såg hur trevligt vi hade det runt vårt stora bord, medan alla barnen lekte fint ihop, och de vuxna pratade om huruvida man får brännsår på knäna av gummilakan.
Det måste vi göra om.

Puss.

Mystiskt

Min kopp är borta. Jag trodde att jag använde den, men när jag skulle ta tag i den var den inte där! Jag har letat och letat - vart fan har den tagit vägen????

Skickat från min iPhone

Nymålat golv

Jag och Tuomo är väl kanske inte så vansinnigt handlingskraftiga när det kommer till renovering och husfix - men nu har vi iaf börjat med köksgolvet! En fin gröngrå nyans blir det, och här har jag försökt ta en bra bild trots att Tuomo ställt vårt stora köksskåp i dörröppningen, för att hindra barn, hundar och andra obehöriga att komma in. Jag tycker att det blir fint, och roligt att få det färdigt innan vi får middagsgäster på lördag! :) jag har ju varit inne i bägge middagsgästernas hus, och tro mig, det gör att man skäms en smula för sitt eget, i dess nuvarande skick..

Sommarlov!

Nu äntligen! De har väntat och väntat, och sista veckorna gick snigelsakta, men nu äntligen är skolan slut för terminen, och här är en bild på jossan som försöker slå världsrekord i slappande :

Mera bilder

Jag bara jobbar och jobbar och däremellan är jag sjuk. Det är så mycket vi vill göra, och så lite vi hinner med, men nu börjar våren så smått komma krypande, och då!

Nu är det våran tid. Tid för kärlek, tid för lycka. Tid för trädgårdsarbeta och hundträning. Nu är det vår!

 Fina Johanna

 

 Frostmorgon

 

 Vårt vardagsrum

 

 Älskade Maja

 

 Moster Anna hos mormor

 

 Leo hos mormor

 

 Fina Johanna hemma hos mormor

 

 Jag och Tuomo på påskafton

 

Mamma och morbror Mats

Doppare-Don doppar dolmen djupt i damernas dosor.

På söndag kväll börjar nya säsongen av Mad men, och jag kan knappt vänta -iiihhhhh!! Inte för att jag kan titta på det, vi har inte kanal 9, men för varje dag som går kommer vi ju närmare släppdatum för dvd-n, och den mina damer och herrar skall jag köpa. Hindra mig den som kan! (försök även gärna att hindra mig från att i sista sekund skaffa premium på kanal9play, risken är överhängande tyvärr, men det är inte lika kul när dvdn kommer om man har smygkikat)

Inget serie-dvd-släpp är komplett om man inte har kört ett seriemaraton innan, och kollat på alla tidigare säsonger. Så, till dig som lånat min Don Draper, förlåt, mina Mad Men-dvder, du får gärna kolla klart på dem. För nu skall här bli en 60-talsorgie utan dess like!

Jag har tillochmed köpt mig en fantastisk 60-talsklänning på myrorna. Fantastisk. Men - döm om min förvåning när jag provade den, och inte alls såg ut som Megan Calvet! Inte alls! Jag såg snarare ut som Betty Draper. En mörkhårig Betty Draper. En mörkhårig Betty Draper i säsong 5. Suck.

Jag måste verkligen börja träna. Såhär borde det vara förbjudet att se ut.

Precis som för Betty är det en kombination av stigande ålder, tristess med hobbyätning som följd, och en övertro på den egna ämnesomsättningen som satt mig i skiten. Obra. Vi har ju ett hemmagym i källaren, men av nån konstig anledning hjälper inte det? Tuomo säger att det inte räcker med att ha ett gym, man måste använda det också, men han skall ju å andra sidan alltid krångla till allting.

Bebiskläder

Åh vad roligt att återigen ha en orsak att dammsuga loppisar och secondhandbitiker efter skojiga bebiskläder! Hurra!

Internationella idiotdagen.

I fredags var det 8 mars, också känt som internationella kvinnodagen. Denna dag skulle väl egentligen kunna kallas för internationella idiotdagen, för det finns inga andra dagar på året där idiotin flödar så starkt, och dumskallekommentarerna haglar lika hårt (jo, det skulle väl vara på valdagen då) som 8 mars.

Grattis på kvinnodagen! Men varför finns det ingen mansdag? Hemma hos oss är minsann varje dag en kvinnodag, för det är min fru som bestämmer och jag får alltid diska.

Varenda jävla år.

Jag inser dock att majoriteten av de som säger så inte menar illa, men det är likförbannat hånfullt och störigt, för det är så .... korkat. Jag väljer oftast att inte ge mig in i diskussion, det är så jobbigt och meningslöst, men jag skulle verkligen vilja banka lite vett i folk, och få dem att öppna ögonen.

För vad fasen är det att gratulera? Grattis att du är född till kvinna, det gör att du är född till att diskrimineras på arbetsmarknaden, få lägre lön än dina manliga kollegor, inte få lika god sjukvård, och beroende på var du är född - inte ha rätt att gå i skola, att giftas bort till en gammal gubbe eller din kusin mot din vilja, inte ha rätt till sjukvård alls, att säljas till bordell för dina föräldrar inte kan ta hand om dig osv osv osv.

Grattis också till att du är född till att objektifieras och förväntas gilla det, grattis till att det börjar redan på lågstadiet. Grattis till att du inte får lika stort utrymme i klassrummet som pojkarna i klassen, och grattis till att du får din studiero störd genom att placeras bredvid en stökig kille för att hålla ordning på honom. Grattis grattis.

Jag har tre döttrar. Jag önskar verkligen något annat för dem.

Brunt

Nu har jag äntligen fått tummen ur och färgat över den hemska hennan - det blev brunt, och ursnyggt!!

Igen

Här var jag ju igen! Dagens outfit: Ts träningsbrallor, linne från Gina tricot och ärvd gammal tröja. Fashionabelt så det förslår. Här på landet är det insidan som räknas.

Här är jag

Det finns nästan inga foton på mig här hemma. Det är ju alltid jag som fotograferar. Jag måste börja fotografera mig själv lite mer. Så. Här är jag, i soffhörnan på kvällen. Håll till godo.

Skor

Jag är världens bästa mamma. Yes I am. Som överraskade flickorna med dessa vrålcoola skor jag hittade på visko när de var i skolan häromdagen. Synd bara att de inte fanns i stl 41.

Gå och tänka - samtidigt!!

Jag har så många bra idéer. Tusen ämnen jag vill blogga om. Oftast dyker de upp när jag är ute och motionerar Shiva - Världens Bästa Hund (tm). Eller när jag går i jobbet. Då är jag värsta krönikören, som kunde få jobb på vilken tidning som helst. Men sen, när jag sitter här vid datorn, så är det helt tomt. Jag får inte fram det jag vill säga, trots att jag dagen innan formulerade en färdig blogg i huvudet. Det suger faktiskt. Jag kan ju inte bara hålla på att publicera Maja och Shiva bilder. Så intressant är det faktiskt inte för andra, de som inte är med i Klubben För Inbördes Beundran (familjen Tikkanen that is).

Jag kan ju däremot annonsera ut den goda nyheten att den kommande bebisen tillhör alltså min bror Olof, om det var nån som undrade. Ja, och hans tjej Emilia också såklart. Ja, ni läste rätt. Tjej. Flickvän. Sambo. Inte Fru. Om nån nu undrade. Ville bara vara tydlig med det.
De är fina människor ändå. ;)

Så man vet vart man ska gå.

Jag tror bestämt jag har den snyggaste toaskylten någonsin.

Livet på landet.

Jaha. Först Borås-trakten, nu Skene. Vi har alltså en varg i krokarna. Det tomma hotet "nu slutar ni bråka med varann annars sätter jag ut er till vargen!" fick helt plötsligt en helt annan tyngd.

Bildbevis

Nu har det varit vår i två dagar, och här är ett bevis från lördagen. Knallblå himmel, strålande sol, plusgrader och massor av fågelkvitter. Då är det lätt att bo på landet kan jag lova! Idag var det dock som vanligt, gråmulet och -9 på förmiddagen. Man får nöja sig med det lilla.

Idag imorgon

Idag är det vår ute. Men bara idag. Imorgon är det vinter igen, och det väntas snö och 10 minus framöver. Vintern känns så lång iår, trots att det fortfarande bara är januari.

Pausbilder

Fortfarande influensa. Här kommer lite trädgårdsbilder sålänge.

Dagens Tips!

Jag skrev ett långt inlägg om helgen och hur vi fick influensa hela gänget men det var så himla oinressant att jag raderade hela alltet.

Ni får ett dagen tips istället.

Dagens tips: Fis inte i One-Pice.

Det slog mig...

...att nuförtiden är jag ju innehavare av en öppen spis. Det gör kylan lite lättare att uthärda. Men bara lite.

Stalingrad på riktigt

Vad naivt att kalla 17 grader inomhus för Stalingrad. Larvig. 17 grader är ju sommar och sol. 17 grader är skönt.

Imorse var det 13,1.

C.O.P.S. (polisjakt i Fritsla)

Ni måste klicka på videon innan ni börjar läsa, så att ni kommer i rätt stämning.

I söndags kväll blev jag upphämtad i Borås av Käre Maken och Lilla Maja, efter att ha jobbat helg på mitt gamla jobb i Mölndal, och sovit hos Karin och Lasse. (Vilken helg det var, förresten!! Så himla kul! Jag har verkligen världens bästa fd jobbarkompisar.)

17.30 kom bussen in, och vi styrde genast kosan hem mot vår lilla by.  Just när vi kommer in i byn, och åker över järnvägsspåren ser vi hur en polisbil står parkerad - tänk vilka resurser den här kommunen måste ha tänkte vi. Som kan avsätta en bil och två poliser bara till att bevaka lugnet här i vår del av skogen. När vi kört en bit så såg T att bilen låg strax bakom, de körde efter den röda bilen som körde efter oss. Vi fnissade lite, och undrade vad den röde kunde ha gjort sig skyldig till. 

Döm om vår förvåning när vi svänger in på Segloravägen - och polisbilen också gör det! (den röde hade fortsatt rakt fram). När vi sen tar in på Finabovägen, och polisbilen följer efter, då blev vi riktigt nyfikna, men när vi svänger in på "vår" väg och snuten också gör  det, då blir vi lite rädda - vad i himmelens namn kan ha hänt på vår trygga gata?

När vi skall köra in på vår tomt, då stannar polisen. Så klart, vägen är supersmal, de måste ju vänta till vi backat in innan de kan köra förbi.
Då öppnar de dörrarna och kliver ur...

I vårt stora matsalsfönster som vätter ut mot vägen står tre barn i varierande storlek och två hundar och tittar medan konstaplarna myndigt stegar fram till mamma, pappa och lillasyster.
(Jag kan höra det i mitt huvud, om och om igen: "och mormor, vet du, sen kom POLISEN och stannade mamma och pappa...")

De ville iofs bara göra en nykterhetskontroll och kolla körkortet, men, jag vaknade upp en morgon här och var trettitvå, med fyra barn, två hundar och ett hus, så när jag berättar historien så var det en polisjakt, ok?!

Jag har inte kännt mig så "on the edge" sen de visiterade mig på Iron Maiden konserten -08. (Ja, än sen att de kollade allas väskor - hör det hit eller??)

Det här kommer jag leva på länge.

Jävla Januari

Jag glömde blogga.....lite.

Jag har varit lite krasslig över jul och nyår och tiden där ikring. Jag har, för att citera en gammal vän, känt mig som insidan på en gets anus. Men det är bättre nu.

Julen förflöt så stilla så stilla, och det var riktigt skönt. Jag gillar ju stimmiga jular hemma hos mamma, där jag och mina syskon regregerar typ 15 år tillbaka i tiden och slåss om paketen och brottar ner varann för att komma först till aladdinasken, men T tycker att det är lite onormalt, och det är skönt med en stilla jul som omväxling. Ja, förra året var det iofs också ganska stilla, mamma hade opererat foten och var invalid, så då var vi ju också hos oss. I år däremot - då hoppas jag att det blir som förr. Och jag ska ha den vita pärlnougaten i mitten.

På juldagen fick vi höra något riktigt roligt! En nära anhörig till oss skall få en bebis!! Det är så roligt. Den näre anhörige har dock inte skrivit om det själv, i sin blogg, så jag vet inte om jag vågar outa vem det gäller än.  Vi kan kalla den näre anhörige Elof.
Iallafall, att denne Elof skall få ett litet barn är så himla kul, och eftersom att jag är så himla omtänksam så ringer jag och sms:ar alla möjliga och omöjliga tider på dygnet och ger dem goda råd, tips och förmaningar. De är jätteglada för det, det är jag övertygad om. De har nog bara glömt bort att tacka. Man kan ju bli lite vimsig i huvudet när man är med barn. ;)