Inga kommentarer

Ingen kommenterar nånsin min blogg - finns det någon som läser alls??
Här har man lagt upp en bild på världens stiligaste och sötaste gosse - och ingenting händer?!? Inte ens nån liten kommentar. Och jag som trodde att det skulle ha dråsat in tonvis med beundrarbrev vid det här laget. Att någon skulle ringa GP , så att de skulle komma och göra en artikelserie om detta ofattbart söta och särdeles begåvade barn, som inte bara kan vända sig från mage till rygg och rygg till mage, utan även fått sin första tand?!? Hur kan folk inte flockas utanför vårat hus för att försöka få se en skymt av underverket??

Jag fattar ingenting.

Mitt problem

Här har jag suttit hela kvällen och gnällt över att gossen inte sover ordentligt, utan vaknar och piper var 5 - 10 minut, när jag är dödstrött och snorig. Och när han väl kommer till ro - vad gör jag då? Gör jag en kopp the och kryper upp i soffan men nya julklappsboken som jag längtat så efter att få läsa klart (Linda Skugges bloggar på pocket)? Nix. Borstar jag tänderna och tar på pjamas och går och lägger mig som en ansvarsfull vuxen för att orka med att vara en toppenmamma imorgon också trots att jag är asförkyld. Nix. Jag sitter och segar framför datorn och skiver skitbloggar och hoppas på att min bästis Anna i Chile ska svara på mitt senaste mejl.

Imorgon kommer min man hem. Jag har då varit ensamstående med tre barn i tre och en halv dagar. Fy fan vad snäll jag ska vara. Jag ska aldrig gnälla, laga hans favoriträtt varje dag, utföra sexuella tjänster flera gånger i veckan - vad som helst, bara han aldrig nånsin lämnar mig. För detta gör jag faan inte om i första taget.

Lejonkungen

Farsan

Idag kommer farsan hit och ska hjälpa mig att borra lite grejer. Min man har nämligen tummen mitt i handen (nej det har han inte, han har den typ i örat eller nåt för han är så sabla ohändig) och får ångestattacker av att bygga ihop en billyhylla från IKEA.
Däremot kan han utan problem bygga en gitarr från grunden, så han lider nog snarast av selektiv ohändighet.

Min farsa är en klass för sig. När han är på humör är han en jättesnäll pappa och morfar, annars vill man mest sätta honom på ett tåg till Ulan Bator med enkelbiljett. Det ska bli spännande och se vilket humör han är på idag - snällhumör eller Ulan Bator humör.
Det mest akuta idag är att höja fläkten, fixa en grej vid spisen och borra fast sänglamporna ordentligt. De hänger nämligen på trekvart efter att Tuomo Timell har varit framme *fnys*.
Jag lovar att återkomma med bilder.

men först måste jag gå till Amhult och köpa tapetklister. I regnet. Med tre barn. Varför har jag inte tagit körkort?

Blöjbyxorna

Stoppa pressarna

Idag har Göteborgsposten en stoor artikel, flera sidor lång, om att det är fler män än kvinnor i maktpositioner här i GBG. Det var det värsta, gp är då alltid först med senaste nytt! *suck*

Jag är en kass bloggare

Okej, jag erkänner - jag har inte haft hjärnskakning såhär länge, så jag kan inte skylla på det. Vi har väl iofs haft vår beskärda del av halsfluss, influensa och magsjuka, så orken och kreativiteten har väl inte gått på högvarv direkt.

Jag fyllde år nyligen, typ 23 eller så, och då fick jag en bok av min syrra. Linda Skugges samlade bloggar fick jag, så nu skäms jag lite extra mycket över mitt eget kassa bloggande. Linda bloggade flera gånger om dagen. Linda bloggade som nyförlöst. Linda bloggade trots feber och tre sjuka barn. Linda bloggade tillochmed i skärgården på semester, med aslångsam lina. Linda är min bloggidol. Hon är mitt ideal.Jag ska också börja blogga lika bra som Linda.

Men inte just nu, för nu ska vi till Morfar på jullunch.