Det går bra nu - eller inte...

Med risk för att verka tjatig så...

Fortfarande inte på topp. Allmäntillståndet något lite bättre. Hostan lite värre. Framtiden är jävligt mörk just nu.

Annars är det väl bra...

Det är inte sant!!!

Jag blir ju bara sämre!! Har varit sjuk en vecka nu, och ser ingen bättring alls. Inatt hostade jag lungorna ur mig. När är det egentligen dags att gå till doktorn?

Här får ni en glad Maja sålänge. Som en pausbild.

En fin man

En fin man har jag hos mig. Jag vill gärna säga att han är min, men det är han ju inte. För även om vi är gifta så är han ju sin egen. Han är omtänksam och snäll, egoistisk och envis, sträng och hård, "låt-gå" och känslig - allt i ett! Han är ett stort barn - eller tonåring snarare, samtidigt som han är en klippa - min klippa, min trygga punkt i tillvaron. Han som står stadigt när alla andra faller.

Han lagar mat och tvättar barn, han byter däck och spelar gitarr.

Om jag fick göra om allting, så hade jag ändå valt honom. Eller låtit mig bli vald av honom. På gott och ont.

Glad påsk

Jag är så otroligt tacksam som har så många bra människor omkring mig. Min mamma läste bloggen, och några timmar senare dök hon upp med ett pyntat påskris, och tog med sig barnen ut i det fina vädret för att köpa glass. Tur, nu slipper de ha enbart misär på sitt påsklov.

Tuomo har blivit sämre igen. Han måste snart till doktorn. Jag är något lite bättre, men hostar som en galning.

Vi missar påsklunchen hos mamma iår, och jag tror att det är första gången någonsin det händer. Himla trist, jag som skulle ha klänning och nya skor och vara fin, och majan som skulle ha det gulmönstrade fina stickade setet som gamlamormor har stickat (mormor maj-lis alltså, som är död nu. inte "gamla mormor" som i min mamma. hon är inte så fasligt gammal. hon är typ 52 eller så ;)  )
Som tur är blir barnen hämtade, så de får komma på påsklunch. Ja, inte Maja förstås, men de andra. Jag och T får fira påsk själva. Det blir nog sushi och ett avsnitt av mad men. Nåt kul skall man ju ha.

Inget påskpynt

Jag är helt förbi av förkylningen, och orkar ingenting. Orkar inte påskpynta ens. Stackars barn, vilken torftig uppväxt de får. Kan aldrig tänka mig att min mamma någonsin varit för sjuk för att orka påskpynta. Eller julpynta. Det skulle liksom aldrig hända.
Jag har en fin gulorangegrönrandig duk i lägenheten. Och jättefina virkade små hönor att sätta på ägg i äggkopp. De skulle jag kunna pynta med? Fast vi har ju inga ägg förstås, de tog ju slut.

Det andra finns i källaren, förutom påskris, det får man ta i skogen eller köpa på torget, men jag ser inte att det skulle kunna hända idag. Inte kan jag prata heller, får bara fram konstiga ljud, krax, visslanden och kvidanden. Barnen har spelat wii hela dagen - men vad skall jag göra?

Igår var vi iallafall på utflykt i slottskogen några timmar. Det var trevligt, men jag var matt. Leo tyckte att det var kul att "campa" som han sa. Fast han grämde sig över att ha glömt sin bil hemma.
Det var nog det häftigaste barnen får göra det här påsklovet, tyvärr.

Min önskelista just nu:
* Att min mamma skall komma hit och påskpynta åt mig, för barnens skull. Fria händer såklart, jag går nog och lägger mig under tiden.

* Att min kyl blir lite påfylld. Inte nödvändigtvis av påskdelikatesser, men av nån typ av basvaror iallafall. Önskar att jag kunde färga ägg med barnen.

* Att min man blir frisk och kan passa upp på mig. Kan inte gärna be om det nu, han har varit sjuk länge, men släpade sig till jobbet igår och idag.

*Att jag får de två telefonsamtal som jag går och väntar på. Jag gillar inte att vänta. Tålamod är inte min grej. Men jag jobbar på det.

*En ny bra bok.

Ödet hånskrattar

Det är vår. Det är varmt och soligt. Och vi är sjuka. Varför???

Så orättvist. Men vi har haft så mycket tur på senaste, och många bra saker har hänt, så jag är lite rädd att det är pay-back-time nu.  Usch usch, vad händer härnäst?

Ullared, mässan och sko-letande.

Oj, denna vecka har sannerligen gått i konsumtionens tecken - ullared, skoaffären (2 par blev det) och igår baby&barnmässan. Fast på mässan jobbade jag ju bara, och köpte faktiskt ingenting. Konsumtionshysterin härjade dock runt om kring oss - "Kom och köp! Du vill väl inte ha nåt annat än det BÄSTA till ditt barn??"
Tyvärr inte så mycket i vår monter. Vet inte vad det berodde på, men jag misstänker att en bidragande orsak var våra svarta trista arbetskläder. Hade vi bara haft lika fina som bumbibjörnarna - nej förlåt, nova star-folket - som hade turkosa onepieces, så kanske det hade gått bättre?

Fadern och sonen på kalas

Sonen

Foto: Josefine T

Loppisshopping

...har det blivit mycket av på senaste. Förra veckan var vi (jag och majan alltså) en vända på erikshjälpen, vilket resulterade i urgamla lakan med spets och en knallrosa adidasdress i toppskick. Hurra hurra.

Igår var vi en vända på en annan  bra loppis, och det var väligt vad mycket fina grejer de hade. Vi kände att vi fick begränsa oss väldigt, och köpte bara det absolut bästa! ;) Det blev:

* En virkad gallerfilt till dockvagnen
* En vacker underklänning med spets
* Ett sprillans nytt (!!!) nattlinne, med lapparna kvar, i eko-bomull
* En prickig kjol
* En fantastisk grönblommig tunika till stora dottern.
* Ett fint örngott med svanar, skall sys om till docksängkläder
* Ett vackert bebislakan med påsydd bård
* En scarf till håret
* En stooor knallröd och knallblå fin mönstrad duk från 70-talet, present till min kompis L.

Sen hittade jag fina klänningar, snygga möbler, fina barnkläder, en fantastisk gammal kamera "Made in W. Germany" med underbart snyggt läderfodral (jag ville så himla gärna ha den. jag gråter lite nu. men jag var stark, inte köpa onödiga saker) osv osv i all oändlighet.
Måste komma dit oftare alltså.

Sen åkte vi vidare till min vän L, gav henne duken (hon blev så glad), och sen åkte vi hem. På vägen köptes det en melon, så nu skall vi plantera melonkärnor och se vad som händer!

Bilder kommer.

Dagens outfit

Det verkar vara lite trendigt att lägga upp dagens outfit. Jag visar ingen bild, har lite mycket att göra nu, men jag kan beskriva den:
Mamma-jeans i stl L, i superbaggy modell med mudd i midjan. För stora.
T-shirtklänning från granit i stl L. Användes som gravidkläder den med. Även den för stor.

Jag ser inte klok ut, som ni förstår.

20 kg

Idag är en glad dag.

Jag vägde mig bara en gång som höggravid med Maja. Det var i vecka 37, på MVC, och jag vägde 90 kg precis. Fatta, 90 kg!!!! Hysteriskt mycket. Sen vägde jag mig inte mer, men jag vet att jag gick upp ytterligare några kg de sista veckorna, då vi åt massor med glass för det var så varmt.

När Maja var 2 veckor vågade jag väga mig igen.  Då vägde jag 86 kg. Hysteriskt mycket, när man inte ens har en bebis i magen att skylla på. Jag var hemskt ledsen över det, över att vara så tjock. Så jag började jobba för att bli smalare. Det gick periodvis bra, och periodvis var det ett steg fram och två tillbaka.

Idag är Maja 9 månader (och 2 dagar), och jag vägde mig för första gången på länge. Jag har inte tränat sen i november, och ätit lite gott, men inte mycket. Och idag visade vågen på 66 kg.

20 kg har försvunnit.

Det är så fantastiskt. 20 kg. En hel Johanna. Det är mycket. En eloge till kroppen som orkade släpa runt på det, och ännu mer därtill när jag var gravid. Tack kroppen för att du inte gick sönder. Härmed lovar jag att sköta om dig minutiöst :)




Och bakandet igår...? Det blev inget bakande. Och idag, med facit i hand är jag rätt tacksam.

Vad skall jag baka idag?

Idag är jag ledig, och jag borde kanske baka något - men vad? Bröd eller fikabröd? Frallor eller mannagrynskaka med äpple? Karelska piroger?  Potatislimpa?

Jag får återkomma i frågan.

Grått ute, grått inne

Det är så himla grått och trist ute, så man orkar och vill ingenting. :( Måtte den här våren snart komma igång på riktigt. Tills det händer får man glädja sig åt det lilla, fina. Som en liten ängel på fönsterbrädan tillexempel.