torsdag 31 januari 2013

Idag imorgon

Idag är det vår ute. Men bara idag. Imorgon är det vinter igen, och det väntas snö och 10 minus framöver. Vintern känns så lång iår, trots att det fortfarande bara är januari.

måndag 28 januari 2013

Pausbilder

Fortfarande influensa. Här kommer lite trädgårdsbilder sålänge.




söndag 27 januari 2013

Dagens Tips!

Jag skrev ett långt inlägg om helgen och hur vi fick influensa hela gänget men det var så himla oinressant att jag raderade hela alltet.

Ni får ett dagen tips istället.

Dagens tips: Fis inte i One-Pice.


torsdag 24 januari 2013

Det slog mig...

...att nuförtiden är jag ju innehavare av en öppen spis. Det gör kylan lite lättare att uthärda. Men bara lite.

Stalingrad på riktigt

Vad naivt att kalla 17 grader inomhus för Stalingrad. Larvig. 17 grader är ju sommar och sol. 17 grader är skönt.

Imorse var det 13,1.

C.O.P.S. (polisjakt i Fritsla)



Ni måste klicka på videon innan ni börjar läsa, så att ni kommer i rätt stämning.

I söndags kväll blev jag upphämtad i Borås av Käre Maken och Lilla Maja, efter att ha jobbat helg på mitt gamla jobb i Mölndal, och sovit hos Karin och Lasse. (Vilken helg det var, förresten!! Så himla kul! Jag har verkligen världens bästa fd jobbarkompisar.)

17.30 kom bussen in, och vi styrde genast kosan hem mot vår lilla by.  Just när vi kommer in i byn, och åker över järnvägsspåren ser vi hur en polisbil står parkerad - tänk vilka resurser den här kommunen måste ha tänkte vi. Som kan avsätta en bil och två poliser bara till att bevaka lugnet här i vår del av skogen. När vi kört en bit så såg T att bilen låg strax bakom, de körde efter den röda bilen som körde efter oss. Vi fnissade lite, och undrade vad den röde kunde ha gjort sig skyldig till. 

Döm om vår förvåning när vi svänger in på Segloravägen - och polisbilen också gör det! (den röde hade fortsatt rakt fram). När vi sen tar in på Finabovägen, och polisbilen följer efter, då blev vi riktigt nyfikna, men när vi svänger in på "vår" väg och snuten också gör  det, då blir vi lite rädda - vad i himmelens namn kan ha hänt på vår trygga gata?

När vi skall köra in på vår tomt, då stannar polisen. Så klart, vägen är supersmal, de måste ju vänta till vi backat in innan de kan köra förbi.
Då öppnar de dörrarna och kliver ur...

I vårt stora matsalsfönster som vätter ut mot vägen står tre barn i varierande storlek och två hundar och tittar medan konstaplarna myndigt stegar fram till mamma, pappa och lillasyster.
(Jag kan höra det i mitt huvud, om och om igen: "och mormor, vet du, sen kom POLISEN och stannade mamma och pappa...")

De ville iofs bara göra en nykterhetskontroll och kolla körkortet, men, jag vaknade upp en morgon här och var trettitvå, med fyra barn, två hundar och ett hus, så när jag berättar historien så var det en polisjakt, ok?!

Jag har inte kännt mig så "on the edge" sen de visiterade mig på Iron Maiden konserten -08. (Ja, än sen att de kollade allas väskor - hör det hit eller??)

Det här kommer jag leva på länge.

Jävla Januari

Jag glömde blogga.....lite.

Jag har varit lite krasslig över jul och nyår och tiden där ikring. Jag har, för att citera en gammal vän, känt mig som insidan på en gets anus. Men det är bättre nu.

Julen förflöt så stilla så stilla, och det var riktigt skönt. Jag gillar ju stimmiga jular hemma hos mamma, där jag och mina syskon regregerar typ 15 år tillbaka i tiden och slåss om paketen och brottar ner varann för att komma först till aladdinasken, men T tycker att det är lite onormalt, och det är skönt med en stilla jul som omväxling. Ja, förra året var det iofs också ganska stilla, mamma hade opererat foten och var invalid, så då var vi ju också hos oss. I år däremot - då hoppas jag att det blir som förr. Och jag ska ha den vita pärlnougaten i mitten.

På juldagen fick vi höra något riktigt roligt! En nära anhörig till oss skall få en bebis!! Det är så roligt. Den näre anhörige har dock inte skrivit om det själv, i sin blogg, så jag vet inte om jag vågar outa vem det gäller än.  Vi kan kalla den näre anhörige Elof.
Iallafall, att denne Elof skall få ett litet barn är så himla kul, och eftersom att jag är så himla omtänksam så ringer jag och sms:ar alla möjliga och omöjliga tider på dygnet och ger dem goda råd, tips och förmaningar. De är jätteglada för det, det är jag övertygad om. De har nog bara glömt bort att tacka. Man kan ju bli lite vimsig i huvudet när man är med barn. ;)