Släng dig i väggen Estelle

för här kommer prinsessan Maja

Det tar sig

sa han som grävde på lotten.
Klicka på bilderna så ser ni bättre.

Bästa pappan

Jag vill också

Jag vet inte om jag har lagt upp det här receptet innan. Svingott är det iallafall. Och billigt. Lite för att motbevisa att det skulle vara dyrt att välja bort kött, vilket alla borde göra av miljö- och hälsoskäl. För att inte tala om humana skäl.
Kommer från en gammal variant av den grönrutiga kokboken.

1½ dl röda linser

10 dl vatten

2 buljongtärningar

1 lagerblad

½ tsk kummin

1 dl fullkornsmakaroner

1 purjolök

2-3 msk tomatpuré

Rekommendera i min egen blogg

...säger min syster att jag kan göra. Nja, säger jag.

Såhär är det: Min syster säger att hon skall bli dietist, och har en blogg där hon skriver om matlagning. Det är bra. Laga mat är bra, snabbmat är djävulens påfund. Dina artärer kommer tacka dig.

Men: Om man har en blogg om mat, där man också lägger tyngd på att man skall bli dietist, har man inte då ett visst ansvar - borde inte det man rekommenderar då vara sånt som faktiskt är bra för kroppen? Jag bara undrar. Lite som att en barnpsykolog (eller en blivande) inte borde skriva om att han använder skamvrå och tvång gentemot sina egna barn?

För även om det är skillnad på ens yrkesroll och ens privata jag, så går de två inte helt att koppla loss, särskilt inte om man pratar med folk som inte är så insatta?

Och ordet är fritt, men vill man vädra sina åsikter så måste man väl även finna sig i att bli ifrågasatt?

Jag bara undrar.

Dagens rekomendation från mig: Ät inte skitgrejer. Rör på dig. Var utomhus.

Utekväll med två stora tjejer

Håret

Sitter på bussen på väg hem från frisören. Det är bättre men inte helt bra. Ljusare. Helt klart. Men fortfarande rött. Nu skall jag hem och tröstäta något och hoppas på att jag vänjer mig. Det är tur att man är gift och har någon som älskar en redan, annars hade man nog inte legat så bra till på den allmänna marknaden.

Återuppstånden igen ifrån de döda

Ja, här satt jag och trodde att vi klarat oss i år. Att vi skulle gå fria. Men icke. Koleran kom till byn i år också, men bara till mig verkar det som, och jag har genomlidit en vidrig och lång magsjuka. Värre än någon tidigare, då jag idag, på fjärde dagen fortfarande inte känner mig frisk. Undrar vad det kan vara för spännande bacill?
Huvudsaken är att inga barn drabbades, och inga gamla heller för den delen.

Denna farsot har dock fört med sig att jag kunnat ligga i sängen och fundera över mitt hår. Okej, såhär är det: Jag hatar det. Det är skitfult. Jag ångrar mig bittert, och ägnar mig ått självplågeri genom att titta på bilder av mig själv med blont hår. Fy farao säger jag. Varför gjorde jag det?
Henna som är så lätt att få bort också. Eller inte.

Men nu sitter jag iallafall med bikarbonatinpackning nr 2 för att försöka få ur så mycket som möjligt, sen får jag väl krypa till frissan och tigga om nåd när jag blivit frisk. Jag antar att det går att färga över med nån mörk färg. Buhu.

Note to self: Rött hår passar inte mig. Det får mig inte att se ut som Joan Holloway i mad men. Det får mig INTE att se ut som Joan Holloway i mad men.