Gröna vågen mitt i stan!

Hurra hurra! Vi har fått inte bara en, utan två odlingslotter här i stan - lycka!!!
Jag blundar för de faktum att de inte är odlade på på flera år, och kommer att kräva massor med jobb, och tänker på alla fina grönsaker vi skall få istället.

Och nu kanske jag kan få användning för min fina bok jag räddade ur glömskan i pappas bokhylla? (Jag vet en eller två som vill ha den, men det kan ni bara fetglömma. Ni kanske kan få låna, om ni är snälla). Självhushållning av John Seymore, en raritet från svunnen tid när byxorna var av velour och vågen var grön.

Lådan

Just det ja... Jag lyckades faktiskt tvätta alla grönsaker rena från oliv-äckel-klet, och knäppte en bild på allt det goda (minus oliverna då). Då kvarstår bara frågan - vad i helskotta gör man med syltade tomater....? Det låter svinäckligt ju!

Jag får nog ge dom åt min syrra. Hon brukar gilla sånt som är äckligt.Sötpotatis och palsternackor och förmodligen syltade tomater.

(Notera gärna Iron Man länst bak. En riktig linslus det där, skulle absolut vara med...)

Färg piggar upp

Man får glädjas åt det lilla när tillvaron är eländig. Fint och färglatt!

Vårpest

Vi lyckas alltid bli vrålförkylda så fort det blir vår, särskilt jag och T. Det är nästan något av en tradition, att när det äntligen efter en lång vinter blir soligt, med vår i luften och ett inre tvång att storstäda, så ligger vi inne i soffan och snorar med dammiga golv och skitiga fönster och understimulerade barn som får leva på korv och bröd. Min mamma säger dock att det är viktigt för barn med traditioner, att det är samma varje år, så jag försöker ta det med ro (och panodil).

Åh, årstiderna.

Ja, vad kan jag säga. Jag är superbesviken.
Vi har årstidernas vegetariska middagslåda varannan vecka, det har jag ju skrivit om tidigare.
Precis när jag bloggat klart om ekomaten i GP slamrade det i trapphuset, och där var den, vår låda.
Lycka!

Men....
När jag började packa upp den (för att ta en egentligen rätt ointressant snyggbild på allt det goda och nyttiga till bloggen) så upptäckte jag att en burk oliver i olja som följt med har krossats, och hela lådan är full med olivgegg. Alla grönsaker i lådan har förvandlats från friska fräscha till marinerade i olivolja. Jag fixar inte oliver längre, efter en hemsk magsjuka i anslutning till min 30årsmiddag (nog om den) och nu vill jag inte ens gå in i köket och ta hand om eländet.
Ledsamt är vad det är.
Och ett jäkla slöseri med fin mat.

(Jag ringde kundtjänst direkt, och jag behöver inte betala för den här leveransen, men ändå )

Så det blir ingen bild. Ni får föreställa er ändå.

GP idag

Dagens viktigaste, med stora bokstäver på framsidan: Så dyr är ekomaten!
Jaha.

Tydligen är den 40% dyrare än konventionellt odlad mat.
Jaha igen.

Tydligen kostar det 34 000 kr mer per år att välja eko-varor för en familj med två barn.
Oh my god säger jag då. Vad i hela fridens namn äter människor egentligen? Det är nästan hälften av vår års-mat-budget - och vi har fyra barn och köper det mesta ekologiskt. Kattmaten undantagen. Och tonfisk.
Så om vi skulle sluta köpa ekologisk mat, så skulle vi kunna klara oss på ca 3000 kr i månaden? Verkligen?
Fast det skulle vi ju inte - och varför skulle vi vilja det?

För det finns en sak som GP inte skriver om. Vad det kostar att inte köpa ekologisk mat. För oss själva, våra barn och vår jord. Jag är förvånad över att det nuförtiden ens är tillåtet att sälja andra alternativ. Men all den kunskap vi sitter på idag, om gifter och kemikaliers påverkan på kropp och miljö - hur kommer det sig att det inte är förbjudet att handla med såna varor?

Idag är det verkligen uppochnervända världen.

Så blev det då klart

Ja, så blev jag då färdig. Det är några veckor sedan. Och bortsett från ett betyg som aldrig rapporterats in av läraren så har allt flutit på fint.
Nu är jag alltså hemma. Med mina barn. Det är jättefint.
Men.

Jag trodde inte att omställningen skulle bli så stor. Jag har ju varit hemma "jämt" tidigare, och trodde att jag skulle ha koll på läget, men så var det inte riktigt - det blev mest kaos. Men nu börjar vi få en fungerande rutin, äntligen. Det enda som fattas är att jag vill komma upp och vara klädd och klar när barnen vaknar, och inte sega runt och fixa frukost i morgonrock. En pigg och söt och fräsch mamma vill jag vara!

Ibland undrar jag om folk (runt omkring mig och familjen alltså) tycker att vi är konstiga. Jag får den känslan ibland. För att valt som vi gjort, valt bort som vi gjort och planerat hela livet efter vår övertygelse. Dessuton tänker jag att folk ibland stör sig på det - av ren och skär avundsjuka. För att de önskar att de hade det likadant, men inte vågar.

Jag är lycklig iallafall. Det är guld att ha ett jobb så att barnen inte behöver vara på dagis/fritids. Det är guld att slippa stressa på morgonen utan kunna äta frukost i lugn och ro, och det är guld att vara hemma när tjejerna kommer från skolan.
Jag är så tacksam.