Jag har sooovit!

Jag har sovit inatt! För första gången på 1,5 år!

Min vän A har opererat ögonen. Igår ringde jag henne, och då var hon både blind och ynklig. Och hungrig och kaffesugen ;-) Så jag stack dit och pysslade om och gjorde middag och kaffe. Jag tog med mig hembakad kladdkaka också. Sen blev det sent, och T ringde och sa att jag skulle stanna över natten, så skulle han ta hand om barnen. Så då gjorde jag det, och det var underbart!
(för er som inte vet så vaknar Leo fortfarande 5 ggr per natt, så jag är lite trött)

T däremot var ett vrak...

Jag är så glad för min vän

Hurra!
http://annaomallt.blogspot.com/

Tillbaka till livet

Fyra veckor senare är vi friska *pepparpeppar* Barnen går på dagis och jag har så smått börjat komma upp till ytan igen.

Idag var vi på öppnis. Det är vissa grejer med andra föräldrar där som förvånar mig. Alla verkar gå efter någon typ av mall, allt från hur de själva ser ut, till barnens kläder, barnmatsburkar och praktiska matningsskedar. Scary. Lite som en "ViFöräldrar-kult". Om ni förstår vad jag menar. Tillochmed samtalen verkar vara utformade efter en specifik mall, jag tjuvlyssnade minsann.

Det är lite läskigt att så många inte verkar tänka och ta ställning själva, utan gör som bvc, storföretagen och Vi Föräldrar säger. För att det skall vara så (?)
Visst är det lätt för mig att raljera, jag har ju ändå en viss erfarenhet och den trygghet som det medför. Men ändå. Visst är människor flockdjur, men det får ju finnas gränser. Jag brukar inte lägga mig i andras val (hahaha) men när jag får en komplimang av en mamma för att jag "är så modig och sätter på pojken en rosa tröja" , då måste jag reagera, för det där är ju läskigt. F.ö är jag inte modig, jag är "klimatsmart" (hat-ord) då det är Jossas gamla tröja som håller för minst ett barn till.

En annan mamma tycker att det är så skönt att se att jag fortfarande ammar Leo. Fortfarande?? För mig är han liten. Jossan var 2,5 när jag slutade amma henne, det är lagom tycker jag. Jag har svårt att förstå varför folk blir förvånade, när WHO rekomenderar (del)amning i två år gärna längre. Berättar BVC inte sånt?

Nu kom min snälla man hem, fortsättning följer...

Det blir bättre

Vi går mot ljusare tider här hemma, lite i taget. Alla är på bättringsvägen *pepparpeppar* men det tar tid, och orken är inte på topp direkt.

Motherf*cking shit...

...det blir inte bättre! Det är tionde dagen jag är sjuk. Leo har haft hög feber i fyra dagar. Jossan är allmänt hängig och småfebrig. Johanna vaknar om nätterna med ont i öronen.
Imorgon går jag till doktorn. Psykdoktorn eller den vanliga. Jag har inte bestämt mig än.

Förresten...

Vårdnadsbidraget skall införas i Mölndals kommun from 1 nov!!
*dansar en liten dans*

Fortsättningen

Efter att Leo blivit frisk från sin förkylning, så lyckades han bränna sönder hela handen på ugnen. Det var jättetraumatisk, han och T fick åka till sjukhuset och lägga om. 9 blåsor hade han, som täckte hela handen och fingrarna. Stackarn, han hade ont i över en vecka och kunde inte sova.
Dagen efter olyckan blev T sjuk, och blev liggande. Två gånger denna vekan fick jag ta L akut till vårdcentralen, för att han drog av bandaget, då handen gjorde så ont och kliade. Sen blev Jossan sjuk. När hon väl var frisk, så krashade jag, och fick hög feber och andra otäckheter såsom hosta, halsont, bröstsmärtor....
Leo har under den här tiden fått 2 nya hörntänder, så han har haft till och från-diarre i två veckor.
Idag är åttonde dagen jag är sjuk. Johanna blev dålig i början av veckan, men hon är bättre nu. Jossan gick en dag på dagis, sen fick hon hög feber. Sen i förgår kväll har Leo haft läskigt hög feber och snorar och hostar. och har diarre. Som stinker. "Han har ägg-bajs" skriker jossan så fort hon känner minsta lilla doft.

Jag är så ruskigt förbannad på de föräldrar som lämnar sjuka barn på dagis för att de "faktiskt måste gå till jobbet" eller "kan inte missa mer i skolan". Nähnä. Men jag kan tydligen missa skolan?? Ge mig en sån förälder, och jag lovar, det blir misshandel, jag är arg som fan. Hoppas att det är ett friskhetstecken, att jag orkar uppbåda energi till att vara förbannad.
Nu ska jag byta blöja.