Jo, det var så att den 14 augusti spelade Raised Fist på Liseberg,och eftersom Ts minsta lillebror Jimmy spelar i det bandet så var vi ju givetvis där och tittade. Det kändes väldigt ungdomligt av oss, och hela området framför stora scenen var packat med folk i skojiga kläder och avancerat hår.
Spelningen var bra, inte mitt förstahandsval av musik kanske - jag lyssnar ju på gärna på Laleh, Lisa Ekdahl och Deva Premal - men det var kul ändå och lille svärbroren var så himla duktig.
Sen mina damer och herrar, när spelningen var över, fick vi komma backstage minsann - jajamän! Även det kändes väldigt rock´nroll. Jag kommer att leva på det i evigheter.
Om nån inte lyckats lista ut det än, så kommer vi alltså inte ut så himla ofta ;)
Mina svärbrorsor är jättefina och goa killar, och jag önskar så att de bodde närmare, givetvis för Tuomos, men kanske främst för barnens skull. Det krävs en Farbror (eller Morbror) för att sitta och läsa "Tummen med knirr-knarr" fyra gånger på raken. Och en Farbror (eller morbror) kan spela wii i hur många timmar som helst, inte som tråkmamma och tråkpappa, som måste avbryta för att fixa middag och liknande världsliga saker.
Leo pratar om farbröderna som "Bröderna", och säger att de är "hans brorsor". När Leo blir stor ska han också bli pappar brorsa, och då kan de spela tv-spel. <3 p="p">
Well well. Här kan ni se lite från spelningen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar