Ja, jag har ansträngt mig så mycket att det känns som om jag skall gå i tusen bitar och döden dö. Tempoändring kanske? Men det känns svårt att bara ägna sig åt skolan, den är inget kul - jag vill jobba, jag älskar mitt jobb! Men sen har jag ju en familj också, och dem älskar jag ännu mer, så jag måste spara och hushålla, så att familjen kan få de allra bästa bitarna av det som är mig.
Ja, så får det bli.
För övrigt är det bra, iallafall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar