Engagerad mamma?

På dagis finns en pappa som vi kar kalla för RH. RH är en Bra Pappa. Han är Engegerad och Intresserad av allt som händer på dagis. Så till den milda grad Engagerad att han utnämnt sig själv till "klassförälder."
Denne RH har i egenskap av "klassförälder" bestämt att vi ska städa dagis på kvällstid nästa vecka. Alla ska vara med. Det sitter en lista på dagis där man får skriva upp vad man ska göra. De som inte har skrivit upp sig får ilskna och besvikna mejl, där RH upprörs över bristen på Engagemang.

For your information RH:
Jag är jävlarimej engagerad i mina ungar. Jag proppar dem fulla av närhet och trygghet, vi lever i en liten lägenhet för att jag ska ha möjlighet att vara hemmafru, de sover hos oss, ammas i evigheter, lever med oss i vardagen istället för att gå tio timmar om dagen på dagis för att mamma och pappa måste jobba för att ha råd med v70n, köksrenoveringen och att åka till thailand över jul (för man kan ju inte vara sämre än grannen). Jag ger mina barn allt, och kl 18 på kvällen är jag jävligt trött, och då ska små barn nattas och bebisen behöver kvällsammas i en timma och sen måste jag tvätta alla små tröjor och byxor och strumpor för att mina barn skall ha rena kläder. Min man jobbar och sliter för att vi skall kunna leva med ok standard, och när han kommer hem på kvällen vill han inte gå till dagis för att städa, för han vill också vara nära de små barnen som han älskar så mycket.

Så kom inte och säg att jag inte är engagerad. Kanske borde du RH, tänka över dina prioriteringar en smula? Lägg inte tiden på att skriva listor och skicka mejl, gå hem och ät middag med dina barn istället. Krama dem lite och fråga hur deras dag har varit. Vad är det du försöker bevisa, och för vem?

Bara en till...

(Tuomo: Om du stör dig se föregående inlägg)

Min man.

Alltid då och då slår det mig hur mycket jag älskar min man. Han är en underbar make, en underbar pappa till våra barn, och jag är så stolt över honom. Här är från hans 15 minutes of fame: (maken är den rakade killen m vit gitarr)

http://www.youtube.com/watch?v=pF2veYiJ6eM

Snart går det!

Inte för mig alltså, även om man skule kunna tro det av förra inlägget, utan vad jag menar är att äntligen verkar det lossna för Leo! Äntligen börjar han kunna ta sig frammåt! Så som han har kämpat med krypningen.Hurra hurra, hoppas att han slipper vara så jävla sur och frustrerad nu då.
Men jag förstår honom. Alla hans bebispolare (alla två) kan krypa utan han, det måste ju suga. Dessutom har framtänderna brutit igenom. Min son är ett litet underverk, hehe. Helt ointressant för alla utom mig och maken och möjligen underverkets mormor.

Kommentar överflödig

I give up...

Jag tror på samsovning, det gör jag. Verkligen. Det känns som det naturliga valet, och har funkat för oss. Men Unge Herrn är helt plötsligt jättelättväckt, så om han ska behaga sova i lugn och ro måste jag och maken ligga längst ut på var sin liten kant av sängen, och inte röra en fena, medan Unge Herr Lättstörd ligger utstäckt och bekvämt i mitten av sängen och snarkar. Så kan vi nog inte ha det misstänker jag. Vad göra? Köpa större säng? Inte rimligt (om än välbehövligt) just nu, så vi har faktiskt hämtat hem en spjälsäng (har inte haft nån innan). Det ska bli mycket spännande att se om gossebarnet sover där i. Synd bara att det blir prestigen som blir lidande...

Oh, tänk att få sova mer än 2 timmar i sträck *drömmer*

Tittade du?

I förrgår var det Prison Break. Tittade du? Har Du gjort Ditt Val?

Jag undrar om jag har blivit en smula tv-beroende. Det är inte helt omöjligt. Ikväll kan jag rekommendera Rent Hus på tv4 *älskar* och sen är det ju Barnmorskorna, hurra! Dags att grina en liten skätt igen. Åh, jag vill så gärna arbeta som barnmorska. Alternativt föda barn igen. Jag älskar den "världen" den kvinnliga magin, livgivandet. Att känna hur kroppen skiljer sig från det nya lilla livet och för första gången får man se den lilla personen som man burit under sitt hjärta i nio långa månader. Det är underbart. Nog för att det svider lite - men det går ju över!
Nästa barn kommer att födas här hemma i vardagsrummet. Barnen kommer att få vara med och välkomna det nya lilla syskonet, och maken ska stå i köket och koka kaffe medan hambarnmorskan gör sitt jobb, med sin lilla väska. Det ska vara sommar och varmt, och fönstern ska stå lite på glänt, så man kan höra fåglarna sjunga. Sen ska vi plantera moderkakan under ett träd. Det är inte helt omöjligt att vi även kommer att virka vår egen yoghurt... ;-)

När jag har lärt mig hur min nya kamera funkar så kommer jag lägga ut lite bilder på "hippie-familjen", I promise you tygblöjor, I promise you växtfärgat...