Inte för mig alltså, även om man skule kunna tro det av förra inlägget, utan vad jag menar är att äntligen verkar det lossna för Leo! Äntligen börjar han kunna ta sig frammåt! Så som han har kämpat med krypningen.Hurra hurra, hoppas att han slipper vara så jävla sur och frustrerad nu då.
Men jag förstår honom. Alla hans bebispolare (alla två) kan krypa utan han, det måste ju suga. Dessutom har framtänderna brutit igenom. Min son är ett litet underverk, hehe. Helt ointressant för alla utom mig och maken och möjligen underverkets mormor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar