Fotboll

Hej och hå, en ny vecka.
I helgen var vi hos våra vänner K och L som köpt ett hus. Det var jättemysigt såklart, som det brukar vara med goda vänner och god mat. Egentligen får jag lite krypningar av konceptet parmiddagar, men oj vad kul det blir när både herrarna och fruarna kommer överrens, för att inte tala om barnen. Så nu är det bara att krypa till korset och erkänna: Jag har blivit En Sån Som Gillar Parmiddagar.
Undrar när vi skall bjuda igen, hoppas det blir snart.... ;-)

Himla kul är det att L och Tuomo kommer så bra överrens. Det vore finemang om de kunde bli bästa bästisar och titta på fotbol på helgera och prata om såna grejer, för då kanske jag skulle kunna slippa långa utläggningar om fördelar och nackdelar med Tottenhams senaste spelarköp, och om de eventuellt kunde vinna nåt på att skaffa ny tränare. För det är så jävla tråkigt.
Jag försöker verkligen att Engagera mig och Visa Intresse i sånt som Tuomo gillar, men det går bara till en viss gräns. Min man är förvisso min bästa vän, men det går inte att ha alla intressen gemensamt. Engelsk ligafotboll är en sån grej.

Ett gemensamt intresse vi dock har, är ju att avla fram nya samhällsmedborgare och framtida skattebetalare. Vi lyckas ganska bra. Hade vi bott i sovjet hade vi bara varit ett barn ifrån att få en fin medalj och utmärkelse av Stalin. (man fick en vid fem barn, och sen en finare vid tio barn). Men just i detta nu känns det lagom med fyra. Det är precis så mycket jobb jag hinner med, men hur i hela friden jag skall lyckas sköta nån form av yrke utanför hemmet i framtiden kan jag inte i mina vildaste fantasier räkna ut. Herregud vad skönt (om än arbetsamt) det är att vara hemma och sköta barn och hushåll.

Nu skall jag gå in och kolla KDs partiprogram, och kanske skriva ett beundrarbrev till Göran Hägglund, den traditionell familjens försvarare.